drygtfyrtio

Höll på att köra av vägen på väg från en kund idag. Orsaken var nämligen ett inslag på radion där man försökte blåsa liv i pigdebatten. Upprinnelsen var att en undersökning visade att hushållsnäratjänster ökar för tredje året i rad. Röster höjdes då omedelbart från vissa håll att man genom avdragsmöjligheterna för denna typ av tjänster cementerar klassamhället osv.


Jag blir så trött på denna inskränkthet. Vad är det för skillnad på om någon kommer hem till mig och målar eller om personen får betalt för att städa? Ingen enligt mig.Skulle ju vara lika kränkande i bägge fallen, eller? Genom att nedvärdera en hel yrkesgrupp på detta sätt så odlar man ju klassamhället. Om någon städar efter mig på jobbet eller hemma har väl ingen betydelse bara det sker på rättvisa villkor. Vilket man får genom vita jobb.

Jag vill påstå att avdragsmöjligheterna hjälper oss att komma från det sk klassamhället, om nu det finns... Istället för att många jobbar svart till låg ersättning och utan trygghet kan fler få riktiga jobb med all trygghet som där hör till. Ett riktigt jobb innbär inte bara trygghet utan ger också en stärkt självkänsla hos den enskilde.

Begreppet "Klassamhälle" är ju något vi levt med sedan älven brann och vi har alla vår egen bild av vad det innebär. Men vem bestämmer vilken klass man tillhör? Hur vet man att man bytt klass, om man nu gör det? Vem är klassförälder och vart åker vi på klassresa, får man gå om en klass? Ja, frågorna är många. Jag tror att vi själva väljer att placera oss i något fack beroende på vår egen självbild och vår självkänsla. Det är ju alltid lättare att vara ett offer, då behöver jag ju inte själv ta ansvar. Nä, klassamhället tycker jag vi skall begrava helt, det är fetute! Vi är alla människor med lika mycket värde. Det spelar väl ingen roll hur mycket man tjänar i månaden, det är hur vi är mot varandra som räknas.