Hur tänker vi egentligen..
när det gäller vår invandrarpolitik? Lyssnade på radion i bilen nu på morgonen då man pratade på hur vi skall utvisa personer som inte får asyl i Sverige. Låter skrämmande tycker jag, att tvångsutvisa människor åter till sitt forna hemland där det råder kaos och krig. Man skulle försöka uppmuntra flyktingar till att återvända med ett särskilt bidrag för att slippa tvångförvisa dem. Klokt kanske men är det verkligen där skon klämmer? Är det inte snarare så att man som flykting är rädd för förföljelse och våld. Löser vi då flyktingarnas problem? Icke enligt mig.
Jag reagerar också på det sätt vi i Sverige hanterar flyktingar. Först släpps de in för att sedan placeras i stora bostadsområden i väntan på att deras asylansökningar skall hanteras. Väl i dessa sk flyktingförläggningar tvingas många vänta både länge och väl på att det skall få svar. Man lär sig språket, vissa skaffar sig jobb, man bildar familj, barnen börjar skolan mm. Sedan kan man helt plötsligt en vacker dag få beskedet om att man inte är välkommen i landet och att en utvisning skall ske. Hur humant är detta? Nej, här måste vi få en ändring tycker jag. De som söker asyl måste ju få svar inom en rimlig tid (läs tre månader), så att de har en chans att ta sig vidare i livet. Antingen här i Sverige eller i ett annat land. Att utvisa människor till det land de har flytt ifrån känns ju i hjärtat konstigt. Låter och är i mitt tycke helt ologiskt. Nej, vi måste tänka till. Hur svårt kan det vara?
